Vår gode redaktör Billy initierade i dag en tävling på Timbros Twitter-flöde om vem som kunde skriva det roligaste inlägget om sjuttiotalet. Kolla gärna de olika fantasifulla inläggen. Daniel i Knivsta skrev dock det roligaste, som han dessutom utvecklade i ett mail.

Såhär skrev Daniel:

Det var en galen tid, 7o-talet. Min tweet handlade om när en vikarie på förskolan jag gick på hade en temadag om sex och preventivmedel 1976. Hon hade även med sin pojkvän och med kläderna på visade de bl.a. upp olika samlagsställningar. Vi måste ha suttit som en bunt fågelholkar för ingen hade nog fått någon sådan upplysning innan dess. Många besvärliga frågor i många middagsbord den dagen skulle jag tro. Och antar att det var en och annan förälder som flippade ur också. Har inget annat minne av den vikarien så jag antar att karriären som lekisfröken blev kortvarig.

Det är nog bra att det inte går till så på förskolorna. Även om jag samtidigt blir lite gubbsjukt avis på Daniel som fick möta en så frisläppt dagisfröken. Daniel och några av er andra som twittrade får ett ex av vår bok.

Min pappa har berättat för mig att när en kollega till honom, i början av sjuttiotalet, precis hade köpt en miniräknare, samlades alla medarbetarna på kontoret för att titta på den fantastiska maskinen. Annonser från dåtidens dagstidningar styrker pappas berättelse. I september 1974 drog elektronikföretaget Hewlett Packard igång en stor reklamkampanj för sin nya ”fickkalkylator” HP-70. I en annons i Dagens Nyheter beskrevs produkten på följande sätt:

”Förut behövde Ni mycket tålamod och en trave tabeller till hjälp. Nu räcker det med HP-70, som efter några tangenttryckningar ger svaret inom några sekunder och med förbluffande exakthet.”

Om man skickade in talongen som fanns inkluderad i annonsen kunde man beställa miniräknaren för 1 730 kronor, vilket motsvarar 9 400 kronor i dagens penningvärde.

Miniräknaren var lika stor som fyra bredvid varandra uppradade ciggpaket och annonsen beskrev den som ”den moderna affärsmannens universalverktyg”. Exempelvis kunde man ”räkna om från kronor till dollars eller från fot till meter” eller ”jämföra betalningsbeloppen för samma annuitetslån fast vid olika räntesatser”. Ungefär samma funktioner som en typisk miniräknare idag. Skillnaden är att dagens miniräknare ofta delas ut gratis i reklamsammanhang. Och sällan är dessa särskilt mycket större än ett kreditkort.

Dramaten har precis visat sista föreställningen av Ingmar Bergmans TV-serie från 1973, Scener ur ett äktenskap, som pjäs. Staffan Westerberg sällar sig nu till trenden med sjuttiotals-tv på scen och sätter upp sitt klassiska barnprogram från 1975, Vilse i Pannkakan, som revy med turné över landet.

Staffan Westerberg har ju fått rykte om att vara den som förstörde en hel generation barn, oss inkluderade, men programmet var faktiskt rätt kul. Som vi skriver och bloggar om så fanns det ju faktiskt rätt mycket annat att på goda grunder bli förstörd av på sjuttiotalet. Det var Storpotätens översitteri i verkligheten, inte i barn-tv, som var problemet.

I den nya uppsättningen får han hjälp av tvåtredjedelar av det gamla Just D, om nu någon mins sveriges första rapgrupp.

För turneplan och mer info om föreställningen klicka här.

Är vi på väg in i - DEN STORA VÄRLDSDEPRESSIONEN?

De ekonomiska famtidsutsikterna har på sistone diskuterats livligt. Experterna är oense. Några befarar att vi står inför en svår internationell konjunkturnedgång, andra menar att det endast är fråga om en tillfällig och lindrig svacka.

Marian Radetzki hör till dem som ser allvarligt på situationen. Kanske, skriver han i en lägesanalys, är vi på väg in i en depression lika djup som den på 30-talet. Från svensk horisont kan det visserligen se ljust ut, men i Europa skockas orosmolnen. En rad faktorer påminner på ett skrämmande sätt om förhållandena kring 1930: sjunkande BNP, prisstegringar, minskande efterfrågan, börsfall, bankkrascher och regeringar som helt tycks ha tappat greppet om det ekonomiska skeendet.

Ovanstående är saxat från Dagens Nyheter, den 17 september. För trettiofem år sedan bör kanske tilläggas.

Tiderna förändras, men vår syn på framtiden är nog lika dyster idag som då. Men med tanke på alla de förbättringar som faktiskt har skett i Sverige - och i världen – under de senaste trettiofem åren, finns det all anledning att vara optimistisk. Om vi ser bortom den rådande konjunkturcykeln talar det mesta för att de kommande trettiofem åren kommer att bjuda på än större förbättringar i människors liv.

När Theo och jag träffade Marian Radetzki, en av Sveriges mest prominenta nationalekonomer, och hans fru, Elsie Radetzki, på vårt releaseparty förra veckan var det knappast den stora världsdepressionen ’74/’75 vi pratade om. Dels för att det inte blev någon världsdepression ’74/’75, men kanske främst för att Marian hellre ville berätta för oss om alla de förbättringar som vi faktiskt hade missat att ta med i boken.

Varför är vi rädda för Usama bin Laden när den statistiska risken att kvävas av sina egna lakan är större än att drabbas av en terroristattack? Hur kommer det sig att vissa människor hellre svälter än smakar minsta lilla bit av en genetiskt modifierad gröda, men gärna tar en cigarett utan en tanke på cancer? Varför trodde folk på sjuttiotalet att världen var på väg att gå under? Varför tror folk nästan jämt att världen håller på att gå under?

Dessa och andra frågor ger sig Dan Gardner på i sin bok ”Risk. The science and politics of fear”. Det är kul och intressant läsning. Boken ger många förklaringar till varför vi alltid tycker att framtiden är mer skrämmande och osäker, medan det förflutna verkade säkert och bra.

Gardners förklaringar ligger dels människans hjärna. Våra magreflexer som triggar rädsla kommer från tiden då vi bodde i grottor, vilket leder till problem i dag då vi lever i ett medieflöde där mängder av otäckheter från världens alla hörn möter oss varje dag. Här är boken som bäst, med spännande referenser från psykologisk forksning kring hur människor upplever och hanterar risk på ett irrationellt sätt.

Gardner lyfter också fram alla de grupper i samhället som har ett egenintresse i att skrämma människor – allt från läkemedelsbolag och säkerhetskonsulter till politiker och media. Här känns poängen mer självklar, men styrkan ligger snarare i många välresearchade exempel.

En detalj ur boken jag inte kände till själv: I slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet fanns tydligen en utbredd rädsla att maten i västvärlden skulle ta slut och miljoner människor skulle svälta ihjäl. Denna tes drevs av etablerade vetenskapsmän i de på den tiden uppmärksammade böckerna Famine – 1975! av William och Paul Paddock och The population bomb av Georg Wald. Säkert skrevs många lika dystopiska skildringar i Sverige. Tipsa gärna i kommentarsfälten om du känner till någon svensk dystopiker i denna genre.

Theo och jag intervjuades idag av P4 Radio Stockholms legendariska programledare Pär Fontander i Magasin 4. Lyssnare fick ringa in och svara på frågan ”Vad är det första du tänker på när jag säger sjuttiotalet?” Telefonen ringde non-stop och prylar som dök upp under nostalgitrippen var bland annat platåskor, v-jeans, fritidsgården och digitalklockor med lysande siffror. Roligare lunchtimme kunde vi inte ha fått.

Lyssna på programmet här och här.

Så här coola platåskor tillverkades vid AB Haga skofabrik i Örebro vid mitten av sjuttiotalet.
Foto: Brånvall, Birgit; Nordiska museet – NMA.0034896

Vår bok släpptes alltså i torsdags och redan har den nått utanför rikets gränser. Ålandstidningens ledarsida skriver i morgondagens tidning om vår bok. Se exempelvis följande axplock:

”Tvärtom har det i sak bara blivit bättre och bättre, när man ser till snart sagt varje indikator, parameter och variabel som finns. Det slår författarna Theodor Paues och Fabian Wallén fast i den färska boken ’Flyt! Förbättringar i Sverige sedan sjuttiotalet’, utgiven på Timbro. Deras slutsats är i princip omöjlig att argumentera emot, så underbyggd är den.”

Artikeln avslutas med en uppmaning:

”Tänk på det och njut i helgen!”

Aftonbladets ledarsida skriver idag en kul artikel om vår bok. Enligt Eva Franchell vill dagens medelålders män, som vi, inte växa upp. Annat var det förr!

Särskilt roligt är att Aftonbladet beskriver vår bok som farlig. Det är ju just därför vi har lagt till en varningstext från Carl Johan De Geer på bokens baksida.

Vi filmade presentationen av vår bok. För er som inte var med på lanseringsfesten går det att se vår presentation och lite mingelbilder från festen här. Tack till alla som var med och gjorde festen en höjdare!

I dag släpps vår bok i handeln, vilket vi firar med en överbokad fest i Stockholm. Det känns verkligen jättebra. Boken har redan fått stor uppmärksamhet i media, och mer är på väg. Stort tack till alla er som bidragit till att göra den här boken till en verklighet och en framgång!

Detta är bara början. Vi hörs igen snart! Och vi ses på www.bokenflyt.se.

Media om Flyt hittills:
Kollega 7/9
Expressen 7/9
SvD 6/9
Metro 26/8 (sid 3)
Kvällsposten 1/7
Svensk Bokhandel 15/6
Dagens Industri har skrivit tre (!) artiklar om boken – en helsides nyhetstext, ett ledarstick och en text av Jan Gradvall i DI Weekend. Den sistnämnda artikeln finns på Jan Gradvalls hemsida, men de övriga två finns dock bara på nätet för prenumeranter.

Beställ boken här.