Hösten 2006 kom jag i kontakt med en kinesisk tjej, April, som jobbade på en svensk PR-byrå i Peking. Tack vare April fick jag och mitt punkrockband, Los Pelados, chansen att åka till Kina för att spela på en musikfestival i maj 2007. Om det inte hade varit för möjligheten att på ett smidigt sätt skicka smakprov på våra låtar, i form av mp3-filer, hade det varit väldigt svårt för April att övertyga sina kontakter på organisationen som arrangerade festivalen.
När jag föddes, för trettiofem år sedan, hade en dylik resa varit omöjlig, inte minst med tanke på den kompromisslösa kulturrevolution som bedrevs i Kina under Mao Zedong fram till dennes död 1976 (vilket för övrigt var samma år som Ramones släppte sin debutskiva).
Efter våra spelningar i Kina, våren 2007, höll jag med hjälp av Facebook och e-mail regelbunden kontakt med April, festivalarrangörerna, samt en journalist som hade skrivit en stor artikel om vårt band. Även denna ”eftervård” hade varit mycket komplicerad för trettiofem år sedan. Tack vare detta – samt givetvis det faktum att våra spelningar varit populära – blev vi återigen inbjudna att spela på samma festival samt även på en nattklubb i Peking i maj 2009.
För ett par veckor sedan hyrde vi en studio med producent för att spela in fyra nya låtar. Den totala inspelningskostnaden hamnade på lite drygt en tusenlapp per person, vilket får anses vara en överkomlig summa. Låtarna finns nu tillgängliga för hela världen att kostnadsfritt tanka ned från vår MySpace-sida.
Jag vet inte om livet har blivit lättare för de riktigt stora artisterna. Möjligtvis har den växande nedladdningen från Internet medfört att de behöver lägga större energi på konserter och inte längre kan förlita sig på skivförsäljning. Men för oss som älskar att spela musik trots att vi inte har möjlighet att leva på det, har möjligheterna till självförverkligande förbättrats något enormt. Det är i princip bara fantasin som sätter stopp för vad man kan göra och hur långt man kan gå med ett enkelt hobbyband.
