I dag – den 1 december – startar vi får aldeles egen julkalender om förbättringar sedan sjuttiotalet. En liten film kommer varje dag där vi öppnar en lucka i julkalendern och avslöjar en förbättring. Vi hoppas kunna sprida lite positiv julstämning och tända några tomtebloss av hopp i mörkret. Hjälp till att sprida ordet om kalendern till fler vänner och bekanta. Resumé skrev om kalendern i går.

Varsågoda, lucka nr 1! 

Vad kan vara en bättre julklapp än ett kvitto på att du lever i den bästa av alla tider? Flyt! finns nu tillgänglig till extra rabatterat julpris, ynka 127 kr, om du köper den i Timbros webshop.Ge svar på tal i jul till din sura moster som säger att allt var bättre förr. Bonda med dina föräldrar eller barn kring 70-talsnostalgi och 70-talsskräck. Och gläds åt att julmaten kostar en bråkdel av vad den gjorde 1974.

Köper man fler än 10 ex går det att få mer rabatt. Passar bra om man tex vill ge bort boken som gåva till kunder.

Hösten 2006 kom jag i kontakt med en kinesisk tjej, April, som jobbade på en svensk PR-byrå i Peking. Tack vare April fick jag och mitt punkrockband, Los Pelados, chansen att åka till Kina för att spela på en musikfestival i maj 2007. Om det inte hade varit för möjligheten att på ett smidigt sätt skicka smakprov på våra låtar, i form av mp3-filer, hade det varit väldigt svårt för April att övertyga sina kontakter på organisationen som arrangerade festivalen.

När jag föddes, för trettiofem år sedan, hade en dylik resa varit omöjlig, inte minst med tanke på den kompromisslösa kulturrevolution som bedrevs i Kina under Mao Zedong fram till dennes död 1976 (vilket för övrigt var samma år som Ramones släppte sin debutskiva).

Efter våra spelningar i Kina, våren 2007, höll jag med hjälp av Facebook och e-mail regelbunden kontakt med April, festivalarrangörerna, samt en journalist som hade skrivit en stor artikel om vårt band. Även denna ”eftervård” hade varit mycket komplicerad för trettiofem år sedan. Tack vare detta – samt givetvis det faktum att våra spelningar varit populära – blev vi återigen inbjudna att spela på samma festival samt även på en nattklubb i Peking i maj 2009.

För ett par veckor sedan hyrde vi en studio med producent för att spela in fyra nya låtar. Den totala inspelningskostnaden hamnade på lite drygt en tusenlapp per person, vilket får anses vara en överkomlig summa. Låtarna finns nu tillgängliga för hela världen att kostnadsfritt tanka ned från vår MySpace-sida.

Jag vet inte om livet har blivit lättare för de riktigt stora artisterna. Möjligtvis har den växande nedladdningen från Internet medfört att de behöver lägga större energi på konserter och inte längre kan förlita sig på skivförsäljning. Men för oss som älskar att spela musik trots att vi inte har möjlighet att leva på det, har möjligheterna till självförverkligande förbättrats något enormt. Det är i princip bara fantasin som sätter stopp för vad man kan göra och hur långt man kan gå med ett enkelt hobbyband.

Under IT-boomen pratade Jonas Birgersson om riktigt snabbt bredband till alla. Sedan dess har Birgerssons stjärna dalat men aldrig har vi haft så breda bredband som nu. SCB-publicerade nya siffror i dag som visar att andelen personer med tillgång till bredband i hemmet ökade från 74 procent 2008 till 83 procent under 2009. Det är faktiskt ganska sent, de senaste 5-10 åren, som Sverige blivit uppkopplat på riktigt.

Jag har personligen svårt att tänka mig ett liv utan Internet i dag, och att behöva ringa upp nätet med modem skulle vara ungefär som att återgå till brevduvor. Konstigt nog känns det inte som det var så länge sedan Birgersson stod där i sin oranga fleecetröja. Men i förändringen av livet i Sverige är det en evighet sedan.

Vid mitten av sjuttiotalet utvecklade de svenska datorpionjärerna Jacob Palme och Torgny Tholerus en elektronisk anslagstavla, på vilken tusentals användare kunde kommunicera med varandra med hjälp av datorer och modem. Denna elektroniska anslagstavla, som kallades KOM-systemet, startades 1978 och nådde sin kulmen med cirka två tusen användare 1987.

Datainspektionen förbjöd emellertid systemet kort efter lanseringen, då man menade att datalagen inte tillät personer att skriva vilken text som helst på ”blanka sidor i datorn” och sedan låta vem som helst läsa vad man skrivit. Enligt Jacob Palme var såväl LO som TCO starka kritiker till KOM-systemet, då dessa organisationer såg en fara i att det skulle resultera i en ökad ojämlikhet i informationstillgången. Risken bestod i att ett fåtal informationsrika personer lätt kunde få ett allt för stort inflytande i samhället. Försvarets forskningsanstalt (FOA), som hade varit med och finansierat projektet, slöt emellertid en kompromiss med Datainspektionen, vilken innebar att KOM-systemet kunde återupprättas 1979. Kompromissen kan sammanfattas på följande sätt:

1. KOM-systemet gavs ett provisoriskt tillstånd i två år. Därefter skulle FOA göra en utvärdering som påvisade nyttan av systemet.
2. Alla personliga meddelanden (e-post) mellan användare skulle raderas ur datorn efter en månad, alla meddelanden i forum skulle raderas efter två år.
3. Inga meddelanden fick skrivas som visade någon persons politiska och/eller religiösa åsikter.

För bara 30 år sedan levde vi alltså med en lagstiftning som gav mindre utrymme för yttrandefrihet i den elektroniska kommunikationen än vad man idag finner i en totalitär stat som Kina. Jacob Palme och hans vänner diskuterade detta till trots politik i forumet, inte minst för att testa Datainspektionens och lagstiftningens gränser. En diskussion om kärnkraftspolitiken mellan ett antal användare gav man exempelvis rubriken ”erfarenhetsutbyte för kristna personer”.

Så nästa gång du läser en debattartikel på Internet eller ett inlägg på en politisk blogg, eller nästa gång du skickar ett e-mail som innehåller ett politiskt eller religiöst budskap, tänk då på personer som Jacob Palme och Torgny Tholerus som vågade trotsa dåtidens sunkiga lagstiftning. Sannolikt har de, åtminstone  indirekt, bidragit till att vi idag har möjlighet att åtnjuta en ganska ohämmad yttrandefrihet på Internet. Och värdet av yttrandefriheten på nätet bör inte underskattas – bland annat är det tack vare den som bloggare och allmänt politiskt intresserade personer på ett effektivt sätt kan debattera och kritisera mycket av den sunkiga lagstiftning och lagförslag som finns idag (som exempelvis FRA-lagen och datalagringsdirektivet).

I förmiddags intervjuades vi av Hanna Fahl på P3 Populär. Det blev en riktigt kul och intressant diskussion med Hanna, som för övrigt hoppas att vi inom en ganska snar framtid har tillgång till Internet i hjärnan. På programmets hemsida kunde lyssnarna rösta på vad som var bäst, 70-talet eller 00-talet. Det senare vann, med 67% av rösterna.
 
Lyssna på programmet här (vårt inslag är ca 10 minuter in i programmet).

Gör som Hanna Fahl, njut av en bit choklad då du läser Flyt.