DN rapporterar i dag om hur luftföroreningar i Stockholm förkortar livet för huvudstadsborna med sju månader i genomsnitt. Uppgifterna kommer från landstingets miljöhälsorapport 2009. Denna artikel är ett riktigt praktexempel på hur media ofta kraftigt förvränger verkligheten genom att vinkla negativt och selektivt.
Ingenstans i texten står tex att 88 procent av stockholmarna uppger att de sällan eller aldrig besväras av dålig luft i stan. Det som besvärar folk mest är bilavgaser, vilket besvärar färre än 10 procent och av dem bor drygt en femtedel med fönster direkt mot en väg. Det står heller inte att mängden kvävedioxid nästan halverats sedan 1982, bla genom allt fler bilar numed katalytisk avgasrening. Alla dessa uppgifter finns i miljörapporten som artikeln utgår från. Hade reportern kollat någon annan källa än den aktuella rapporten hade det dessutom varit piece-of-cake att hitta att föroreningar i luften generellt minskat rejält under senare decennier.
Men att leva sju månader kortare är väl inte bra? Såklart inte. Men stockholmarna lever ju inte kortare liv. Tvärtom ökar ju livslängden. I Sverige som helhet har den ökat med 7 år för män och 5 för kvinnor bara sedan mitten på sjuttiotalet. I den mån de föroreningar som återstår i den allt friskare stockholmsluften förkortar våra liv så vägs det med råge upp av andra förbättringar. Eftersom även luftföroreningarna minskat är det väl också sannolikat att vi i dag lever längre även av det skälet. Det finns det dock inga uppgifter om i rapporten, och DN ställer heller inte den givna frågan när de intervjuar en av rapportens författare. Don’t kill a good story.
Och till slut: var det verkligen dålig luft som var det mest relevanta i den där rapporten? Nej, men det var det som det enklast gick att göra en negativ vinkel på. Själv tycker jag stycket som inleder kapitlet om framtiden är mest intressant:
”Omgivningsmiljön i Stockholm har förbättrats de senaste 30 åren. Samtidigt resulterar de pågående och planerade miljöåtgärderna sannolikt i ännu lägre halter av mijöföroreningar och en renare miljö i Stockholm län”.
heja heja vi tycker att vi har flyt för att vi lever nu och inte på 70 talet.
Hej på er!
Skönt att fler reagerar på konstigheterna med miljörapporten och framför allt hur den vinklas i media. Miljöforskning är bra, alla vill vi självklart andas så ren luft som möjligt - och leva riktigt, riktigt långa liv. Problemet är att samtliga journalister i pressen och etermedia med hull och hår sväljer vad rapportförfattarna säger (tänkte skriva ”skriver”, men jag tvivlar på att de har läst rapporten).
Det står ingenstans i rapporten att stockholmarna lever sju månader kortare jämfört med övriga svenskar p g a luftföroreningar. Ändå är det det rapportförfattaren vill påskina i intervjuer (http://svt.se/2.33538/1.1661192/partiklar_stjal_sju_manader_av_stockholmarna?lid=puff_1661192&lpos=rubrik) och samtliga journalister hakar på. Att döma av gemene mans reaktion (tidningsenkäter, kommentarer till artiklar, bloggar, etc) fungerar skrämseltaktiken. Stockholm uppfattas numera som en farlig plats att leva på jämfört med mindre urbana delar av vårt land, när sanningen i själva verket ligger närmare det omvända. Knastertorra data säger att stockholmarens medellivslängd är längre än genomsnittet för Sverige (i glesbebyggda norrlandslän däremot lever man kortast). (http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_Sveriges_l%C3%A4n_efter_medellivsl%C3%A4ngd)
Uppgifterna om den kortare medellivslängden bygger på epidemiologiska studier i USA som visat ett samband mellan att bo nära trafikerade vägar och hög förtida dödlighet (det är bara att läsa rapporten och följa fotnoterna). Exakt vad som orsakar sambandet vet man inte. Det kan lika gärna vara så att människor med en generellt sett högre sjuklighet av socio-ekonomiska skäl bor på mindre attraktiva platser, som trafikerade vägar utgör. Eller så är det en ren partikeleffekt? En kombination? Något annat? Ingen kan veta säkert. Det är tjusningen och svagheten med epidemiologisk forskning. Det går att hitta massor med skojiga samband i våra komplexa liv och livsmiljöer, men det är i princip omöjligt att säga vad som orsakar sambanden.
Hursomhelst, via enkel matematik har ovanstående ”amerikanska samband” översatts till svenska förhållanden av de svenska forskarna. Resultatet blev en livstidsförkortning på 7 månader för befolkningen som helhet (alltså inte specifikt Stockholm). (http://slb.nu/slb/rapporter/pdf6/lvf2007_014.pdf (läs bl a sista stycket sidan 19))
Det här blev långt och kanske lite rörigt. Men jag går igång och blir mörkrädd när sådan här ”forskning” basuneras ut och man ser vilket genomslag det får i media och hur det skrämmer människor. Jag var nog lite naiv, men jag trodde inte att media fungerade så… I slutändan handlar det om hur begränsade resurser i samhället ska fördelas och huruvida det är farligt att bo i stadsmiljöer eller inte.
Keep up the good work!
Tack JL, som grävt ytterligare lite djupare i frågan. Tydligen var det inte bara dålig journalistik, utan även dålig vetenskap i ursprungsrapporten.