Två patetiska figurer av den fördomsfulla 70-talistgeneratione har skrivit en bok där de gör den för dem revolutionerade upptäckten att världen har förändrats sedan 1975.
Jag har inte läst den, och kommer inte att göra det. Det räcker med vad som framkommit i deras debattartikel i Expressen.
Fördomsfullheten dyker redan upp i frågeställningen. Tyckare och politiker av alla färger tycks vara överens om att på sjuttiotalet började det gå utför med Sverige, anses det. Vaifrån i hela friden kommer detta? Har Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin sagt det? Inte vad jag vet. En sökning på internet eller newsmill ger inga relevanta träffar. Påståendet verkar vara taget ur luften. Politiker och tyckare förefaller snarast vara upptagna med framtidsrågor: finankris, miljöförstöring, terrorismen etc. Det är den fördomsfulla generationen som talar.
Professors of the bloody obvious försöker sedan föra i bevis att det faktiskt inte var bättre på 70-talet, men till skillnad från författarna var jag ung på 70-talet och kan kan lämna minnesgoda ögonvittnesberättelser om hur det faktiskt förhöll sig.
Fanns det inget varmvatten? Jag vet inget hem jag besökte där det inte fanns varmvatten. Varmvatten fanns för övrigt redan på vedspisarnas tid för hundra år sedan i en liten varmvattenberedare bredvid spisen.
Gemensamt WC i källaren? Det har jag sett en gång på besök hos en gammal släkting på 50-talet. Huset revs kort däefter och ersattes med ett domusvaruhus.
Ingen färsk apelsinjuice? Aldrig sett en gammaldags citruspress?
Dammigt och dålig luft? Det upplevde jag aldrig, men däremot har jag sett skiten i dagen skolor och sjukhus.
Post till kvinnor adresserades till mannen? Min mor fick faktiskt sin egen post. Dessutom delades den ut till dörren, och behövde inte som nu hämtas en kilometer bort.
Fjorton tums TV? De första apparaterna på 50-talet var så små. På 70-talet hade de flesta 21 tums TV.
Ingen vitlök? Vitlök har odlats i Sverige under århundraden. Däremot ansågs det ofint att gå omkring och stinka vitlök.
Inga utlandsresor? Under sjuttiotalet reste jag till Italien, Spanien, Frankrike, England, Tyskland, Danmark, Polen, och det gjorde mina kompisar också.
Varför skriver dessa patitiska figurer ett sådant pekoral? Förklaringen är, som Jan Guillou brukar säga, enkel. 70-talisterna är en generation som är extremt fördomsfulla och historielösa och har komplexfulla relationer med sin föräldrageneration.
De är helt enkelt fixerade vid att deras föräldrageneration är så enormt mycket duktigare än de själva är och förändrade världen på ett genomgripande och bestående sätt. Det är ju faktiskt den generation som genomfört alla de förändringar de nu ser: slut på vietnamkriget, slut på det kalla kriget, medlemskap i EU, den sexuella revolutionen etc. etc.
70-talistgenrationen inser att de inte har något att ge som ens kommer i närheten av 40-talistgenrationens framgångar. De är fullt upptagna med att onanaera sitt eget ego.
Dt pekoralisterna inte inser är att världen är i ständig förändring och att världen hade förändrats dramtiskt från 40 år tidigare då Hitler domderade och rustade för krig. Världen hade förändrats dramatiskt bara på de tjugo år som föregick 70-talet. Tjugo år tidigare låg Europa i ruiner och det fanns inte ens konvertibla valutor i Europa. I järmförelse ter sig parmaskinkan och lattekaffet i jämförelse som, ja just patetiskt.
Att det då på mnarginalen fortfarande fanns folk som inte hade tvättmaskin eller badrum saknar betydlse. 90% hade det ju, och några år senare 100%.
Tack Gunnar för din engagerade kommentar. Nej, vi var inte med, men vi har grävt i statistiken. 1975 saknade 8 procent av hushållen dusch eller badkar, 5 procent rinnande vatten, 3 procent wc inomhus. Stora delar av Stockholms innerstad, bla Vasastan, var i mycket dåligt teknisk skick och saknade många fler dessa grundläggande bekvämligheter. Tillhör man den majoritet som hade varmvatten i duschen och egen toa så var det väl okej, men tanken går ändå till de tusentals hushåll som inte hade det så. Att 12 procent av befolkningen saknade möjlighet att tvätta kläder i maskin tycker jag också är värt att lyfta fram. Alla siffror från SCB. Där finns även många uppgifter om hur utlandsresorna ökat dramatiskt, inte minst bland äldre.
Ja, det finns ju lögn, förbannad lögn och statistik.
Enligt SCB är läget idag:
-10% har ingen video
-25% har ingen egen tvättmaskin
-35% har ingen egen diskmaskin
-15% har ingen dator i hemmet
-20% har inge tillgång till Internet
-10% lever under socialbidragsnormen
-3% är trångbodda
15% har inte tillgång till egen bil
-6% har dåligt häslotillstånd
-15% har ingen nära vän
-7% har blivit utsatta för våld
Om 40 år kan således någon knäppgök beskriva förhållandena i Sverige 2009:
”Tänk er en dag i Sverige 2009. Folk var fattiga, satt ensamma i sin trånga lägenhet. De var sjuka och utsattes ofta för våld. Efter maten fick man diska för hand. Tvätta gjorde man för hand. Folk hade ingen dator och inte tillgång till Internet eller video. Man hade ingen bil.”
Två patetiska figurer av den fördomsfulla 70-talistgeneratione har skrivit en bok där de gör den för dem revolutionerade upptäckten att världen har förändrats sedan 1975.
Jag har inte läst den, och kommer inte att göra det. Det räcker med vad som framkommit i deras debattartikel i Expressen.
Fördomsfullheten dyker redan upp i frågeställningen. Tyckare och politiker av alla färger tycks vara överens om att på sjuttiotalet började det gå utför med Sverige, anses det. Vaifrån i hela friden kommer detta? Har Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin sagt det? Inte vad jag vet. En sökning på internet eller newsmill ger inga relevanta träffar. Påståendet verkar vara taget ur luften. Politiker och tyckare förefaller snarast vara upptagna med framtidsrågor: finankris, miljöförstöring, terrorismen etc. Det är den fördomsfulla generationen som talar.
Professors of the bloody obvious försöker sedan föra i bevis att det faktiskt inte var bättre på 70-talet, men till skillnad från författarna var jag ung på 70-talet och kan kan lämna minnesgoda ögonvittnesberättelser om hur det faktiskt förhöll sig.
Fanns det inget varmvatten? Jag vet inget hem jag besökte där det inte fanns varmvatten. Varmvatten fanns för övrigt redan på vedspisarnas tid för hundra år sedan i en liten varmvattenberedare bredvid spisen.
Gemensamt WC i källaren? Det har jag sett en gång på besök hos en gammal släkting på 50-talet. Huset revs kort däefter och ersattes med ett domusvaruhus.
Ingen färsk apelsinjuice? Aldrig sett en gammaldags citruspress?
Dammigt och dålig luft? Det upplevde jag aldrig, men däremot har jag sett skiten i dagen skolor och sjukhus.
Post till kvinnor adresserades till mannen? Min mor fick faktiskt sin egen post. Dessutom delades den ut till dörren, och behövde inte som nu hämtas en kilometer bort.
Fjorton tums TV? De första apparaterna på 50-talet var så små. På 70-talet hade de flesta 21 tums TV.
Ingen vitlök? Vitlök har odlats i Sverige under århundraden. Däremot ansågs det ofint att gå omkring och stinka vitlök.
Inga utlandsresor? Under sjuttiotalet reste jag till Italien, Spanien, Frankrike, England, Tyskland, Danmark, Polen, och det gjorde mina kompisar också.
Varför skriver dessa patitiska figurer ett sådant pekoral? Förklaringen är, som Jan Guillou brukar säga, enkel. 70-talisterna är en generation som är extremt fördomsfulla och historielösa och har komplexfulla relationer med sin föräldrageneration.
De är helt enkelt fixerade vid att deras föräldrageneration är så enormt mycket duktigare än de själva är och förändrade världen på ett genomgripande och bestående sätt. Det är ju faktiskt den generation som genomfört alla de förändringar de nu ser: slut på vietnamkriget, slut på det kalla kriget, medlemskap i EU, den sexuella revolutionen etc. etc.
70-talistgenrationen inser att de inte har något att ge som ens kommer i närheten av 40-talistgenrationens framgångar. De är fullt upptagna med att onanaera sitt eget ego.
Dt pekoralisterna inte inser är att världen är i ständig förändring och att världen hade förändrats dramtiskt från 40 år tidigare då Hitler domderade och rustade för krig. Världen hade förändrats dramatiskt bara på de tjugo år som föregick 70-talet. Tjugo år tidigare låg Europa i ruiner och det fanns inte ens konvertibla valutor i Europa. I järmförelse ter sig parmaskinkan och lattekaffet i jämförelse som, ja just patetiskt.
Att det då på mnarginalen fortfarande fanns folk som inte hade tvättmaskin eller badrum saknar betydlse. 90% hade det ju, och några år senare 100%.
Tack Gunnar för din engagerade kommentar. Nej, vi var inte med, men vi har grävt i statistiken. 1975 saknade 8 procent av hushållen dusch eller badkar, 5 procent rinnande vatten, 3 procent wc inomhus. Stora delar av Stockholms innerstad, bla Vasastan, var i mycket dåligt teknisk skick och saknade många fler dessa grundläggande bekvämligheter. Tillhör man den majoritet som hade varmvatten i duschen och egen toa så var det väl okej, men tanken går ändå till de tusentals hushåll som inte hade det så. Att 12 procent av befolkningen saknade möjlighet att tvätta kläder i maskin tycker jag också är värt att lyfta fram. Alla siffror från SCB. Där finns även många uppgifter om hur utlandsresorna ökat dramatiskt, inte minst bland äldre.
Ja, det finns ju lögn, förbannad lögn och statistik.
Enligt SCB är läget idag:
-10% har ingen video
-25% har ingen egen tvättmaskin
-35% har ingen egen diskmaskin
-15% har ingen dator i hemmet
-20% har inge tillgång till Internet
-10% lever under socialbidragsnormen
-3% är trångbodda
15% har inte tillgång till egen bil
-6% har dåligt häslotillstånd
-15% har ingen nära vän
-7% har blivit utsatta för våld
Om 40 år kan således någon knäppgök beskriva förhållandena i Sverige 2009:
”Tänk er en dag i Sverige 2009. Folk var fattiga, satt ensamma i sin trånga lägenhet. De var sjuka och utsattes ofta för våld. Efter maten fick man diska för hand. Tvätta gjorde man för hand. Folk hade ingen dator och inte tillgång till Internet eller video. Man hade ingen bil.”
Ja, det är ju ungefär vår poäng. Det blir bätte.