I dag startar ”British Open”, världens äldsta golftävling. Jag minns hur töntigt golf var när jag var liten. ”Moderatbandy”. ”En primitiv form av jordbruk”. Eller kanske var det för att det var så snobbigt som man hånade det, för att vi inte tillhörde dem som hade Lacoste-tröjor och puttade på helgerna.

Sedan vi föddes har golf exploderat, blivit en folksport. 1975 fanns ca 50 000 aktiva spelare, i dag finns över 550 000. Antalet banor har ökat från 145 st 1980 till 494 st i dag, enligt Svenska Golfförbundet.

Den som verkligen bidrog till sportens förfolkligande var den tidigare ishockey- och fotbollspelaren Sven Tumba. Enligt honom var golf ”ett tufft boll-lir, precis som fotboll, ishockey och handboll”. Det var han nog rätt ensam om att tycka på den tiden.

Tidningen Svensk Golf har lagt ut hela sitt arkiv på webben. Rätt kul att bläddra. Kolla gärna tex nr 4 från 1973 där Tumba argumenterar för att ”bollen, inte hunden, är människans bästan vän”.

I Signums svenska kulturhistoria över 1900-talet skriver forskaren Mats Hellspong om golfens utveckling. Enligt honom är anledningen att sporten växt både ekonomisk och kulturell. Fler människor har i dag råd att lägga pengar på utrustning, och avsätta de 4-6 timmar som det tar att gå en runda, resor inräknade. Men ökad individualisering i samhället har också gjort att människor allt mer väljer idrotter där man inte behöver anpassa sig så mycket till andra, till fasta träningstider och seriespel. Regnar det kan du hoppa över din runda, får du tid över kan och en kompis gå ut och slå. Klädseln har blivit friare också, inte lika stiff och elitistisk. Sån frihet gillar den moderna svensken, även vi som inte spelar golf.

Till Fredrik Andersson Hed och de övriga sju svenskar som kvalificerat sig till British Open önskar vi lycka till.