Okej, nu ska jag avslöja mina stora okunskaper om landsbygden. Som inbiten stadsbo har jag noll erfarenheter från jordbruk min uppväxt. Men under semestern har jag läst ”Det svenska jordbrukets historia. 1945-2000″. Hittade den på en bokoutlet i Grebbesta. Och jag blev chockad.

Beskrivningarna av livet på de typiska gårdarna på 50-talet känns som Emil i Lönneberga, som minst hundra år tillbaka i tiden, eller mer. Mindre än fem procent av hushållen hade badrum, man tvättade sig i emaljerad balja i köket. Flugiga torrdass. Fotogenlampor. Garderober för smutsiga arbetskläder saknades som regel. Kvinnorna ägnade timmar åt att tvätta för hand, veva upp och bära in vatten från brunn på gården.

På många gårdar kom inte traktorn förrän på sextiotalet och innan den var allt arbete manuellt. Köra tonvis med gödsel på skottkärra och vingliga spångar. Lyfta balar upp på skrindor. Plocka sten ur åkern med spett.  Det var helt enkelt ofattbart tungt.

Lite senare: På sextiotalet tyckte man det var praktiskt att bespruta sockerbetsfälten ogräsmedel, samtidigt som arbetsfolket låg på knä i fälten och arbetade för hand. Att inte våga hantera DDT med bara händerna ansågs sjåpigt.

Och känner ni igen mjölkkannorna, som den på bilden? Känns som artonhundratal i mina ögon. Men sådana kannor försvann inte förrän i början av sjuttiotalet, då mjölken började hämtas i tankbil. Innan dess fick man lyfta ut 50-literskannorna till vägkorsningarna. Rengöringen av kannorna var ett riktigt slitjobb, öronmärkt för kvinnorna på gården.

Förbättringarna har fortsatt efter sjuttiotalet, även om de inte varit lika uppenbara som när hästarna ersattes av traktorer och handmjölkningen ersattes av maskiner. Men bättre maskiner, förfinad växtkemi, bättre konstgödsel och avel har gjort att livet föreklats och avkastningen ökat enormt.

En ko ger text dubbelt så mycket mjölk per år i dag som 1970. På senare år har vissa gårdar gått över till mjölkningsrobbotar i ladugården. Mer skonsamma mot kornas spenar och anpassar mjölkningstidpunkten till den enskilde kon. Rätt fräckt, tycker ett city-kid som jag. Och visst passar mjölkkannorna bättre som blomkrukor?