Peter Santesson-Wilson drömmer sig på Neos blogg med viss skräck tillbaka till sjuttiotalets mat. Ett litet utdrag ur hans bloggpost:

På sjuttiotalet använde man tryckkokare. De tjöt och lät som om de strax skulle explodera. Tryckkokare krävdes därför att köttet som kokades var så segt att det behövde puttra en evinnerlig tid för att bli ätbart. Det serverades tunga till middag. Inte ens en förskönande omskrivning, som den formulering genom vilken man förvandlar grisnacke till fläskkarré. Nej, här kokades rätt och slätt en stor, läbbig utskuren oxtunga – knottrig av smaklökar – som skivades och serverades med rotmos.

Vi skriver också om mat i vår kommande bok. Detta är ett ämne där man kan hämta material ur i det oändliga. Vilka är dina starkaste upplevelser av sjuttiotalsmaten?